En efterlängtad dag.

 
Efter att få umgås med de bästa stallgänget och blivit inspirerad till max av Hasses lektioner är min feber och sjukdom bortblåst. Den bästa medicinen, och jag rekomenderar den starkt. Det var som sagt verkligen en fröjd för ögat att se när Hasse undervisade Ronja och Zickan idag. Ååå, vilken bra ridning och känsla de förmedlade =) Jag måste även göra en liten notis om att Theo blev även tömkörd av Hasse idag. Jag kan inte beskriva känslan och glädjen över att äntligen få se sin häst hitta tillbaka. Lycka!
 
Nu måste jag sova, i morgon ska jag fortsättas inspireras och se fler duktiga ekipage - LÄNGTAR!! 
 
 
 

Flashbacks

 
Jag satt och kollade igenom ett par fotoalbum igår och hittade ett par bilder på mig och några hästapållar. Självklart är korten fotade för ett x-antal år sedan. Inte för att jag börjar bli gammal. Men jääklar vad åren rusar iväg snabbt...
 
1. Två år och nybliven hästägare till Gunghästen. (Även att han fick det fantasifulla namnet Gunghästen) 
2. Om jag minns rätt var det hästensdag på den "stora ridplanen" i Strömsund. På den tiden var jag med i en voltigegrupp, och vi gjorde en uppvisning. Jag bla stod på hästen Cimona och gjorde kullerbyttor. Snäll häst! Och redan då hade jag hjälpen på sne, skönt att se att saker och ting aldrig förändras...
 
3. Jag och min första riktiga häst Gutten. Och nej, jag kunde nog inget om avstånd på den tiden..
4. Jag och Peter Pan, som fortfarande är en riktig trotjänare och lär eleverna på Strömsunds Ridskola allt han kan. (Snygg frilla jag har, haha)
 
 
 
 
5. Gutten och jag hos min Farmor på Långåsen. Jag minns att den sommaren var grym för min kompis Martina och jag typ bodde hos Farmor och red de stackars hästarna minst 2 ggr om dagen. 
6. Detta var nog den finaste hästen jag visste om när jag var yngre. Förstå hur lycklig jag var när jag fick rida honom! 
 
 
 

skenar iväg...

 
Jag har lyckats få riktiga mördarbaciller. Snacka om att jag har legat utslagen (och fortfarande är). Inte okej. Verkligen INTE OKEJ. Inte okej. 
 
Jag pratade med min (gamle) vän Elin idag. Vi satt och filosoferade om hur våra liv skulle se ut när vi blev äldre. Haha. Det är ju svårt att säga hur livet kommer att vara om ett par år. Självklart hoppas man på det bästa. Jag hoppas självklart på att jag kommer vara oberoende av pengar. Bo på en stor och fin gård, med ridhus och stall. I stallet kommer den enbart finnas fina hästar och min lilla Theodor. Självklart kommer även resterande av stallgänget bo på gården och vara i stallet varje dag. Även du Martina ;) 
 
Solen kommer alltid att skina över min gård, och det kommer alltid vara sommar. Förutom de dagar då Zickan vill ut och köra med lassemaja. Då får det vara vinter i ett par timmar. Sen kommer det alltid vara fåglar som flyger omkring och kvittrar. Och mössen i stallet dom är experter på att sy fina klänningar till oss som vi kan ha när vi ska gå på olika galor. För det kommer hända väääldigt ofta. 
 
Det låter inte så tokigt va? 
 
Vi får helt enkelt se om det händer om ett par år! =) 
 
 

Gårdagens ridpass

 
Gårdagens ridpass var helt okej. Jag började ridpasset med att checka av honom i skritten. Några piruetter, slutor, skänkelvikningar och massa ryggningar. I traven blev det  travslutor genom diagonalen och på volt, och även mycket öppnor längst långsidorna. Han ville gärna släppa rygg och bakben och bli lång och oengagerad. (Klart! Det är ju jobbigt att behöva använda heeeela kroppen) Men efter lite Hasse tips som jag har lagt på minnet kändes det bra. Jag känner verkligen att det är dags för träning snart. Både jag och Theo har liksom blivit lata och tjocka, och behöver ett riktigt mördarpass för att komma tillbaka till toppformen igen. Som sagt, det är enbart Mr. Hasse som kan få oss dit igen :) 
 

Veckan i bilder

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Söndag

 
Ååh, vilken lugn och skön helg jag har haft. Eller? När jag tänker efter har jag hunnit med en massa saker. Bla, kollat på hockey, hälsat på farmor, hämtat en bil, umgåtts med Amanda och Sofi, hälsat på Isa och Björn, hängt i stallet, haft goa sovmorgonar, varit med Zickan, tvättat kläder, städat min stökiga lägenhet och nu sitter jag och ska arbeta. Yepp. Passar bara på att blogga lite innan... 
 
Annars så rullar hästlivet på bra. Theo och jag har haft lite olika åsikter om hur och vart rygg och ben ska vara placerad under ett ridpass. Men efter lite hjälp av Zickan som fick agera som testpilot, bollade vi fram några ideer och tillslut var vi alla tre nöjd och belåtna. Idag är tanken att vi ska jobba vidare på samma koncept. 
 

eeeeh dålig början

 
Dagen börjar skit... Försov mig 2 timmar och påväg till verkstan fick jag punka. Tack tack. Dessutom hittade jag ingen domkraft eller fälgkors i bilen. Så jag fick då fint stå längs vägen och vänta på hjälp. Men tillslut anlände min lillebror Björn och vips så var det ett nytt däck på bilen. Grejen är den att jag kan faktiskt byta däck själv, men antagligen trodde väl alla som såg mig att jag inte kunde det. Såå därför var jag tvungen att påpeka det här ;) 
 
Idag ska Theo få vila. Han har fått gått nu i två dagar och han har som sagt både presterat bra och dåligt. Men allt kan inte vara som en solskensdans utan man ska väl ändå ha en massa att jobba och träna vidare på. Det antar jag att alla här i hästvärlden har. 
 
Precis just hittade jag två filmer på datorn när jag rider Flicka. Ni som inte har sett henne när hon rids, ska jag försöka lägga ut dom kanske? =) 
 
 
 
 
 
 

Utan telefon

Japp! Nu är jag utan telefon. Och vet ni vad? Det känns fantastisk!! För nu är jag en stolt ägare till iPhone 5, wiiho!! Tydligen säger man inte "telefon", "mobil" eller "nallen" till iPhone. Utan man Använder det enkla ordet "iPhone". Helt plötsligt känner jag mig snäppet coolare nu när jag äger en iPhone. Min skruttiga "smart phone" gav upp, vilket är förståeligt efter allt den har varit med om. Men den var helt okej ändå, med tanke på att den höll trots att Theo klev på den, med brodd!!! Nu ska jag vårda denna underbara iPhone som om den vore en hästapålle, alltså med kärlek.

Gotta

 
I morgon börjar allvaret igen. Dags att trimma efter helgens chillande. Varken jag eller Theo har gjort något vettigt. Utan båda har mest käkat och latat sig. Han har väl stått vid sin rundbal och tryckt i sig hösilage och själv har jag ätit godis och snabbmat i mängder. 
 
 
 
 
 
 

Fredagsmys i stallet

 
Så om 15 min slutar dagens arbetspass och då sticker jag till stallet. Wiihoo. Idag är jag även Virans slav så det blir mockning och matning x 2. Får se om jag klarar av att bege mig ut i kylan. Fast det lät ju lite mysigt att rida ut en sväng barbacka på primadonnan. Sjävla mr handsome får gå ett joggingpass i ridhuset. Jag har sjukt mycket träningsvärk efter gårdagens ridpass och förhoppningsvis fick han jobba lika mycket som jag fick. Haha... 
 
Jag har även kvällsfodringen så jag får väl "äntligen" tid till att linda upp alla mina benlindor som jag tvättade för någon dag sen. 
 
Seee ya! 
 
 
 

saker på ch ...

 
Alla dagar bör vara så som gårdagen var. Värsta chilldagen! 
Jag beslöt mig för att ta ledigt. Det var lätt det bästa jag gjort på länge, för attans vilken bra dag jag hade! 
 
Dagen började dock av att jag vaknade av väckarklockan. Fast den ringde senare än vanligt. Sen blev det en låååång promenad med gullhunden Isa (som tyvärr har åkt tillbaka till min bror, bhuuhuuu). Hon hade ju värsta mycket energi och ville att jag skulle springa med och spåra efter diverse djur. Men det kunde hon glömma, för vem orkar sånt. Inte jag iaf. Efter den långa promenaden stack vi till stallet för att ta hand om Theo och Elvira. Samma sak som vanligt, mocka, vattna, laga mat, väga hö och köra kärran på dyngkasa. Mmm, mycket intressant och spännande...
 
Jag och Zickan slog på stort och gick till ridhuset. Vilken skräll va? Haha ... Theo var väldigt tjock och lat idag och tyckte att jag var väldigt krävande och jobbig. Det blev enbart lösgörande arbete och väldigt mycket övergångar i trav - galopp - trav. Det blev även lite skrittarbete eftersom jag har kommit på att tävlingssäsongen snart drar igång. Och ärligt så är inte skritten vår starka sida när vi är inne på tävlingsbanan. Meen övning ger färdighet, eller hur?! =) 
 
Senare på kvällen bjöd jag och Ronja på rhm.. Tacopaj... Den smakade ljuvligt, men ja, den såg inte direkt ut som en paj. Men våra gäster som råkade sig vara Zickan och Martina berättade att deras smaklökar gjorde bakåtvolter för att den var såå god. HIhihihi :) 
 
Fisen får stå för dagens bild. 

värsta mardrömmen

 
Jag har en svag känsla av att jag känner liiiite press inför kommande tävlingssäsong. Inatt drömde jag att jag var på tävling med Theo. Vilket kaos det var! Jag hade ingen koll på vilket startnummer jag hade, inte heller vilken tid min klass startade. Dessutom hade jag ingen koll på vilket program jag skulle rida. Jag visste inte vart framridningen låg och inte heller vart tävlingsbanan låg. Theo var oknoppad och mina ridstövlar var försvunna. Men jag visste iaf att jag skulle tävla... 
 
Inte nog med att INTE jag hade koll. Jag hade dessutom med mig 10 st hästskötare som inte heller hade någon koll. Värsta yrhönorna. 
 
Men tillslut kom jag på att det var LB:3 jag skulle tävla och jag hittade dessutom framridningen (som för övrigt var en isbana) men programmet kunde jag inte. Nej nej. Jag var 100 % säker på att när jag väl gick in på banan skulle jag kunna programmet utantill, eftersom jag hade tävlat det förut...
 
Tur att det var en dröm! 
 

Nytt år - Ny blogg

 
Men hallå folket! 
 
Jag vet att jag är sämst på att blogga. Meeen, nu ska jag åter igen försöka göra ett nytt försökt till att bli mästerbloggaren ala Kissie. Så ni kan lätt förvänta er 5 nya uppdaderingar varje dag. Nu kommer jag verkligen SATSA på bloggen och därav har jag valt att skriva om allt och ingenting *blink blink*. Framför allt kommer bloggen handla om min träning och mina matvanor. För att inrikta mig lite djupare på just den kategorin så menar jag självklart antal kg jag lyfter med grepen och antal kalorier jag får i mig av all vetekli och betfor som jag äter konstant.  NÄÄÄÄÄRÅ. Nu blev ni allt lite skraj va?! 
 
 
 
 

Fortsättning Resumé 2012

Eftersom min resumé av 2012 sprack så får ni kika på lite bilder och läsa raderna nedanför denna rad. 
 
Utan mina älskade i stallgänget hade som sagt 2012 sugit och jag hade verkligen inte klarat mig utan dem. All hjälp med ridning, mockning, knoppning, matning, lastning och borstning jag har fått går inte att förklara i ord, utan enbart i kärlek. Puss på er Zickan, Hasse, Ronja och Martina. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Ronja & Theo in action.

Resumé av 2012

 
Januari: 
 
Året började med att jag hade gips. Och var inte i skick för ridning.  Ronja, Zickan, Martina och Hasse ställde upp och hjälpte mig. Underbara vänner! Men efter en operation, lite skruvar, plattor och en stor svart stövel ansåg jag att jag var i bra skick för ridning. Så 3 veckor efter min operation började jag att rida. Theo som annars är busen nr 1. Som mer än gärna tar fram djävulshornen och hittar på bus, har aldrig varit så snäll som då! Så jag försökte mig på att rida så gott som jag kunde utan ett höger ben. Haha. 
 
 
 
Februari:
 
Jag hade en sådan tur för att Zickan hade semester så hon var en klippa som hjälpte mig till ridhuset nästan varje dag. Elvira fick dessutom agera som min färdtjänst. Tryggare och bättre finns inte! 
 
 
Mars: 
 
Inte nog med att jag dessutom fyllde 22 år. Jag fick även operera ut skruvarna och fick nu äntligen tillåtelse att rida (hihi) och gå utan kryckor!! Så nu var det dags att börja träna upp benet på riktigt igen. Det var såå konstigt att gå utan kryckor och dessutom att rida med stigbyglar igen. Nu när jag skulle börja "rida på riktigt" insåg jag hur mycket muskler jag hade tappat. Vi hade det riktigt besvärligt en period, men när vi började att träna för Hasse igen började allt att lossna. Jag och Theo tog även tag i hoppningen, för vi båda tycker ju att det är fruktansvärt kul! (Tyvärr är det nog världens fulastaste hoppbilder, men det bjuder jag på!!)
 
 
 
 
April: 
 
I April började det hända saker med Theo och mig. Vi tränade på för Hasse 1 gång i veckan och det gav verkligen resultat. För varje lektion tog vi inte ett steg framåt, det var tio steg framåt. Det är en otrolig känsla! 
 
 
 
 
Maj:
 
I maj månad hände det mycket! Jag och Theo gjorde våran första tävlingsdebut på flera år och det gjorde vi helt klart godkänt med tanke på att vi tog 4 placeringar av 6 möjliga. Dessutom fick jag ta emot Flicka för tillridning och utbildning. 
 
 
 
 
 
 
 
Juni:
 
I juni rullade hästlivet på för fullt. Jag insåg att ha två hästar tar all min tid, så jag gjorde inget annat än att jobba och hänga i stallet. Inte helt fel tycker jag! ;) Tävlandet fortsatte och nu tyckte Theo att det var kanonkul att tävla. Så han hittade på lite bus inne på tävlingsbanan så som bocka, försöka springa iväg, backa, bli "rädd", stå på bakbenen mm. Hehe. Dock så tyckte inte jag att det var så roligt när han gjorde det... Men allt innan och efter buset var bra, så nu var det dags att hitta det flytet genom hela programmen. Vi åkte på meeting i Ånge och jag och Carro var för första gången motståndare och även sambos för en natt. Mycket trevligt! Carro lyckades även knipa åt sig en 3:e plats. Flicka fortsatte att utvecklas i stormsteg tackvare lektionerna för Hasse. Jag åkte även iväg på hundutställning för första gången i mitt liv. 
 
 
 
 
 
 
 
 
to be continued ..... 

RSS 2.0