Ni vet när man känner den där sprudlande glädjen som börjar i magen och sen sprider sig igenom kroppen som en atombomb? Idag, efter att ha travat ett par steg på Fabbe så sa det bara pang. Jag bara insåg hur mycket jag älskar och tycker om att rida. Den glädjen och lyckan går liksom inte att sätta ett pris på. Jag var bara tvungen att säga flera gånger - Det är så kul att rida!! ÅÅÅh vad roligt det är att rida!! Då ska jag även påpeka att jag joggade runt, ingen krav på samling, rörelser eller annat stök. Snacka om att man har hittat rätt då, eller hur? 

 

Nu är det ett par dagar sen jag bloggade. Alltså jag kommer nog faktiskt inte bli någon känd bloggare, med tanke på att jag liksom halvt glömmer bort att jag har en blogg där nyfikna, uttråkade, intreserade, glada  och kanske irriterade människor faktiskt vill läsa vad jag skrivit. Att jag nämner nyfikna, uttråkade, irriterade, intresserade och glada människor är för att jag mest syftar på mig själv. Ibland läser jag en blogg för jag är nyfiken, uttråkad, intresserad eller att det är så att bloggen gör mig glad och inspirerad. Sen finns det bloggar jag läser som jag kan bli irriterad på. Antar att jag har ungefär liknande läsare på min blogg, men jag tror och hoppas givetvis på att ni alla är alltid lika glada efter att ha läst mina välformulerade och genomtänkta inlägg.. ;) 

 

Tyvärr beror inte bara min bloggtorka enbart på att jag halvt glömmer bort bloggen, utan även på att Theo har blivit vaccinerad och lämpligt nog tappat två skor. Sen den andre pållen, Fabbe har också chillat lite. Det blev ett litet sår, trasig hage, förkyld madde och en tripp upp till Strömsund som satte stopp för förra veckans ridning. Däremot fick han en skrittur ute i skogen idag. Så hans vecka har börjat bra ;) 

 

Tid, tid tid, är något jag verkligen får över när det för tillfället bara är en häst som rids. Självklart istället för att åka hem, tvätta och laga mat, fick jag stanna kvar i stallet eftersom jag hade kvällsfodringen. Men det blev ingen dötid där inte. Jag lurade med mig Frida till Häst e Bäst. Hon och jag gick runt butiken och kikade på allt fint vi ville ha. Dessutom hade de väldigt mycket på rea - Me like. Men inte kunde vi handla något, ingen av oss hade med några pengar. Jag lyckades hitta 20 kr i fickan, så Theo fick en påse hästgodis. Däremot funderar jag på att eventuellt åka dit i morgon. Jag måste handla en ny stalljacka eftersom dragkedjan har gått sönder  på alla mina 3 st stalljackor... 

 

 

Och efter sammanlagt två grymma dagar med Hasses hjälp är det dags att åter igen kämpa på själv. Tycker dock fortfarande att du (Hasse) borde vara här minst varannan vecka. Punktslut. 

 

Som vanligt när man gör något som har med hästar att göra - DET TAR HELA DAGEN. Speciellt när man ska ut och åka på vägarna. Så i söndags ringde klockan tidigt och jag begav mig till Theo för att fixa honom, mocka, tanka bilen och laga en lucka på transporten. Men när allt det var klart, då stack jag, Isa och Theo ut på nya äventyr. Mohaha. 

 

Eftersom jag har det så bra som har två hästar att rida och träna innebar det i söndags intensivträning för mig. Som ni redan har läst åkte jag iväg med Theo. Helena körde Fabbe. Tur var det, för min bil tyckte att det var lite tungt och halt bitvis. Men nog om det, tanken är att jag ska blogga om ridningen inte bilturen. 

 

Fina fina Fabbe gick helt galet bra. Jag kan inte förklara hur bra han gick, ord som fin, bra, fantastisk, underbar, galet,  räcker inte till. Han var magnifik! Jag fick jobba mycket med att hitta ett ärligt stöd i skritten, och från skritten hitta mer "elektricitet" i honom. Därefter blev det ett flertal skritt-galopp-skritt övergångar. Dessa övergångar gjorde sitt, för wooow vilket fin och bärig galopp han fick. Jag fick tänka bakdelsvändningar i galoppen för att få ihop honom mer, och visst fick jag det. Det blev även några fina och bra travlängningar, där Hasse fick mig att lägga honom till mer stöd och då hängde hela Fabbes kropp med - Rygg, bakben och front. Jag känner mig fortfarande lyrisk när jag tänker på hur fin han var, just så som man vill känna sig efter ett ridpass. 

 

Och nu till varför det blev intensivträning för mig... 30 min efter jag var klar med Fabbe, skrittat av honom, stretchat och borstat, satt jag på Theos rygg. I söndags var Theo på allt annat än bra humör. Att gå fram var jobbigt, samling gick bra när jag inte ville, hoppa och studsa var mycket enklare än att gå rakt fram, ta högersidan fanns det inte en chans till att han ens tänkte göra. Efter att jag hade försökt ett tag fick Hasse hoppa upp och rida igenom Theo. När jag väl fick hoppa upp igen hade han fått igenom honom. Vet ni vad? Då kändes Theo fin. Såpass fin att jag fick visa upp fina byten upp till var 3:e. Kul kul! =)  Ibland är det lite jobbigt att ha en humörshäst. Från att i torsdags ha gått som en gud och var med på noterna, till i söndags då han inte ville göra annat än att stå i stallgången och bli kliad. Och nu skämtar jag inte, det är det bästa han vet. Förutom att stå i centrum, det gillar han också. 

 

 

 

 

 

 

Nu har jag dopamin i överflöd - igen! Det är galet vilket lyckorus man får när hästarna går bra. Som vanligt händer det när Hasse är här uppe. Visst går dom bra när jag rider och tränar själv, men när jag har det absolut bästa laserögat på marken, som ser alla små detaljer och kan korrigera det, det är då det blir galet bra. 

 

Gårdagen var lite turbulent. Jag råkade skada mig på jobbet. Det hade kunnat gå riktigt illa, så jag är glad över att det gick såpass bra som det gjorde. Efter en visit på akuten och efter det ett par timmars jobb blev det äntligen dags för att åka till stallet och göra iordning Theo. Han var nämligen först ut igår. De senaste veckorna har Theo varit riktigt fin, och det höll Hasse med om när han såg honom (phuuu). Det betyder att jag har hittat ett bra koncept som fungerar, trots alla de timmar jag rider själv. Vi började passet med att hitta mer stöd, ett jämnt stöd på båda tyglarna. Vi fortsatte in i piaffen med samma tänk. Fånga upp fronten, samla bak och behålla energin. När jag fick til det gjorde vi fina piaffer, bästa hittills tror jag nog!! Hasse tyckte även att det var dags att lägga in en växel till, eller ännu en pusselbit för att få den ultimata hästen. Vilket jag inte tackar nej till. Och visst hade han rätt. Theo svarade klockrent och dansade fram i en trav jag aldrig trodde fanns i honom. När den var på plats blev det öppnor, fina diagonala slutor och även flera tempoväxlingar i trav. Det blev ett kortare galoppjobb med byten och några halvpiruetter, sen fick Theo många välförtjänta klappar och en lång avskrittning. 

 

Igår behövde jag inte stressa mellan stallarna, för det var ett par timmar mellan Theo och Fabbe. Himla skönt, för jag hatar verkligen att stressa när jag är i stallet. Att ta hand om hästen efter träningen, så som att svampa av, borsta, mysa, klappa, stretcha, linimenta och linda är bland det viktigaste tycker jag. 

 

När det väl var Fabbes tur fick jag börja med att trava runt ett par varv. Hasse kollade, sa något och insåg sen att han var tvungen att hoppa upp och korrigera honom åt mig. (Tack tack!) Det är tur att jag har en tränare som kan och vill hoppa upp och korrigera hästen. Nyttigt för honom för att veta hur han känns och är, väldigt nyttigt för mig att se när han rider. Sagt och gjort! Ett par minuter senare hoppade jag upp på en fin Fabbe som var helt rak och hade ett jämnt stöd på fram till bettet. Han vill gärna släppa högersidan, så jag fick jobba mycket med det. Det blev även ett par sprängningar, vilket resulterade i att jag sedan kunde spränga honom utan att det märktes. Som Hasse sa att om han inte visste om att jag skulle göra det så hade det inte synts att jag gjorde det. En bra grej att ta med på tävlingsbanan framöver. Jag fick rida på fram ordentligt, eller det var mer vad jag upplevde det. För mig kändes det som om vi susade fram i ridhuset. Inte nog med att vi susade fram, vi gjorde det även i ett flertal öppnor i den traven. Det var riktigt fräckt att känna hur han öppnade upp i fronten och verkligen blev rörligare i traven. Efter lite galoppjobb och ja även ett byte blev det även för Fabbe många klappningar och mycket beröm från mig, Helena och Hasse. 

 

Det blev väldigt sent igår, men trots det kunde jag inte sluta le och tänka på att jag har det så bra som har två superfina hästar att rida, träna, och tävla. Det är verkligen så kul, och extra roligt blir det när man får genomföra dessa bra ridpass för Hasse. Tänk om (du) Hasse kunde se till att komma varje vecka. Kom kom.. 

 

 

 Tyvärr hade jag ingen som kunde följa med och fota/filma. Slänger därför in en gammal bild som jag tokgillar! 

 

Och kylan hänger fortfarande kvar. Tro mig, det har blivit värre och kallare. Igår låg temperaturen på - 19. Det stoppade inte mig och hästarna. Utan det blev en tur mot ridhuset, i hopp om att det skulle vara lite varmare där inne. Visst vare det. Men endast ett fåtal grader antar jag. När det är så kallt så gäller det att ha på sig mycket kläder, om man börjar frysa är det kört. Jag kör på lager på lager principen. Igår hade jag på benen - Långkalsonger, ridbyxor och gråa mjukisbyxor. Överkroppen bestod av underställströja, t-shirt, vanlig tröja, fleecetröja och min tjocka JohnWhitaker väst. På huvudet hade jag en mössa under hjälmen. Som ni säkert anar såg jag ut som en michelingubbe. Men trots det hade nog alla fancy dressyrtanter höjt på ögonbrynen dock inte av min fina outfit, utan  för att båda hästarna var riktigt riktigt fina. Man kan rida dressyr trots att man ser ut som en skogsmulle. Knappt så att jag tror det själv  ... 

 

Nu under 1 1/2 vecka har min fina roliga och härliga vän Elin var här och hälsat på mig. Självklart passade jag på att utnyttja henne. Smörj tränset, mocka den boxen, mocka den andra, väg upp hö, sopa stallgången, borsta hästarna, gå ut med Isa, töm skottkärran, hämta benskydden osv. Himla skönt att ha en hästskötare. Funderar på att anställa henne. Gratis boende, mat och ridning kan jag erbjuda. För om jag inte är helt ute och cyklar så är det precis det dagens hästskötare får i lön.. hehe... Skämt åt sido. Det har varit himla roligt att ha sällskap till och från ridhuset, någon som kollar när jag rider, ger lite tips och åsikter, någon att hänga med i stallet, äta middag med  och även någon att säga godnatt till på kvällarna. Tokhärligt. Tyvärr så var hon tvungen att åka hem igår. Men så mycket som vi har skrattat och pratat så överlever jag nog tills nästa gång vi träffas. Då antar jag att det är min tur att besöka henne. 

 

 

Efter att ha levt i en drömvärld i flera månader och trott att " vi kommer nog inte få en riktigt vinter", har satt sina spår. Herregud vad jag har frysit idag. Fötter, händer, ansiktet, öron, benen, typ hela kroppen. Och trots att det endast var  - 13,5 grad, så kändes det minst som - 20!! Jag som är van vid plusgrader liksom... burr... 

 

Elin sa idag att hon tyckte att det var bra att vi höll igång hästarna och red trots att det var kallt. Som det är idag, så brukar vintern vara här uppe. Och visst vänjer man sig, det gör man.. Det är dagar som denna man önskar att man åter igen stod på en fin anläggning med ett isolerat ridhus och stallet ihopsatt med ridhuset. Men det är som sagt endast en önskan. Idag åkte jag, Helena, Elin och Fabbe bort till ridhuset. Fortsatt trimmning av skänkelvikningar stod på schemat. Idag jobbade vi de endast i skritt. Känns som om det är lättare för mig att ha koll på honom, och även för han själv att ha koll på kroppen när det går lite långsammare. Han gjorde idag flera som var bra och det känns som om han börjar fatta grejen. Efter blev det galoppjobb och även lite förvänd galopp. Vi avslutade med travjobb, samla in bakbenen och sen kunna länga försiktigt och fint, balanserat. Att trycka in gång så han sprätter fint med benen är inga bekymmer, nu jobbar vi enbart med att hitta en avslappnad häst som rör sig genom kroppen. Eftersom jag tyckte att det var kallt ute hade jag bystat på mig en fleecetröja och min tjocka JohnWithaker väst. Efter ridningen insåg jag att de var lite väl mycket kläder, för jag var såklart jätte svettig. Tillskillnad från Helena och Elin som hade stått och frysit under tiden jag red.. 

 

Men att åka iväg till Theo i tron om att rida han och en till häst med blöta och svettiga kläder var ju nu i efterhand en dum tanke. Jag frös och var kall, trots att jag satt i fikarummet och försökte värma upp min stackars frusna gamla kropp. När jag väl hade fått tillbaka känseln i fingrar och tår gick jag och tog in Theo. Vet ni vad jag upptäcker när jag stänger hans boxdörr, Jo hans högra baksko ligger fint i stallgången. Väluppfostrad pålle som tar av sig skorna innan han går in i boxen... Jag drog en djup suck och insåg att det är bara till att slå på skon direkt. Tyvärr så gick det inte att göra det med mina varma handskar, så jag fick vara utan. När skon var klar var jag som en isbit igen. Insåg att det blir ingen ridning idag, utan tömkörning. När man tömkör går/springer man runt lite mer än vid ridning. Det blev en snabb tömkörning, först lite jogg i lågform, sen lite piaffjobb och så avslutade vi med en drömtrav på Theo (och mig springandes efter) Haha. 

 

 

 - Andas med vänster lunga. 

 

Vet ni hur man andas med vänster lunga? Det visst inte jag heller förrens igår. Men nu vet jag, och får till det om jag tänker att jag ser min vänstra lunga och hur mina revben liksom säras när jag andas. Nu undrar säkert ni vad detta har med hästar och ridning att göra. Men det har stor betydelse, tro mig. Igår sa Helena, andas med vänster lunga och genast rätade jag ut min vänstersida. Tydligen satt jag och tryckte ihop midjan. Fast det har jag varit halvt medveten om att jag kan göra, men att det kunde vara så enkelt som att "andas med vänster lunga" för att räta ut trodde jag inte. 

 

Det har blivit trimmning i ridhuset både igår och idag för Fabbe (och mig). Både jag och Helena tycker att det är dags att sätta skänkelvikningarna nu. Fabbe är nästan för ambitiös, för så fort jag tänker skänkelvikning sticker han åt sidan. Så Helena har pratat och instruerat i centrerad ridning (rätta mig om jag har fel), där ryttarens andning, energi och tanke har stor betydelse i ridningen. Iaf, så idag gjorde han ett flertal fina skänkelvikningar i skritt och trav. När både jag och Fabbe tänkte och gjorde rätt. Det är ju det som är tjusningen med ridning, att både häst och ryttare måse vara med på det. Annars blir det bara pannkaka av allt. Vidare in i galoppen fortsatte vi med lite samma tänk, tempoväxlingar där vi samlade och ökade galoppen. Där även jag fick tänka på min andning och vänster lungan. Det är tur att jag har Helena som lär mig att andas, trots att jag rider. Det är enkelt och helt naturligt, men att rida och andas rätt är galet svårt .. 

 

 

Tänk vad bra det är att min vän Elin är här. Nu i två dagar har hon "tvingat" mig att trava, galoppera över bommar och hoppa. Jag tycker verkligen att det är så roligt att hoppa, men däremot är jag väldigt lat att släpa fram saker och ting själv. Elin tog gladeligen fram flera bommar och hinderstöd. Hon var inte nådig mot mig. Skrek, sa till mig på skarpen att jag var tvungen att skärpa till mig. - Rid rakt efter hindren, förhållning, jämn galopp mot hindret, gör halt. Allt skrikande gjorde fan resultat. Theo gillar att hoppa, väldigt mycket, vilket brukar resultera i fullfart före och efter hindret. Inte igår och inte idag. Idag hoppade vi. Som ett team. Så kul!! Däremot var jag tvungen att säga mitt i hoppningen, att jag vill rida dressyr för han känns så fantastiskt lösgjord och fin. Det var han verkligen! 

 

I fortsättningen ska jag försöka att rida markarete oftare. Han tycker att det är kul. Jag tycker att det är kul. Dessutom tyckte Isa att det var kul. Hon sprang med inne i ridhuset, travade över bommar och hon fick också hoppa ett par språng. Kul kul. Däremot tror jag att hennes tid inne i ridhuset blev som en piss i missisippi när hon lyckades fånga en mus som sprang ut från ridhuset samtidigt som vi gick därifrån. Duktig vovve .. :P 

 

 

 

 

Istället för att se tillbaka på det tråkiga, gör jag en snabb resumé av allt positivt som hände under året 2013. Låter vettigt, eller hur?!