Ni vet när man känner den där sprudlande glädjen som börjar i magen och sen sprider sig igenom kroppen som en atombomb? Idag, efter att ha travat ett par steg på Fabbe så sa det bara pang. Jag bara insåg hur mycket jag älskar och tycker om att rida. Den glädjen och lyckan går liksom inte att sätta ett pris på. Jag var bara tvungen att säga flera gånger - Det är så kul att rida!! ÅÅÅh vad roligt det är att rida!! Då ska jag även påpeka att jag joggade runt, ingen krav på samling, rörelser eller annat stök. Snacka om att man har hittat rätt då, eller hur?