Theos humör växlar så som ett flygplan flyger, upp och ner.

 
Och efter sammanlagt två grymma dagar med Hasses hjälp är det dags att åter igen kämpa på själv. Tycker dock fortfarande att du (Hasse) borde vara här minst varannan vecka. Punktslut. 
 
Som vanligt när man gör något som har med hästar att göra - DET TAR HELA DAGEN. Speciellt när man ska ut och åka på vägarna. Så i söndags ringde klockan tidigt och jag begav mig till Theo för att fixa honom, mocka, tanka bilen och laga en lucka på transporten. Men när allt det var klart, då stack jag, Isa och Theo ut på nya äventyr. Mohaha. 
 
Eftersom jag har det så bra som har två hästar att rida och träna innebar det i söndags intensivträning för mig. Som ni redan har läst åkte jag iväg med Theo. Helena körde Fabbe. Tur var det, för min bil tyckte att det var lite tungt och halt bitvis. Men nog om det, tanken är att jag ska blogga om ridningen inte bilturen. 
 
Fina fina Fabbe gick helt galet bra. Jag kan inte förklara hur bra han gick, ord som fin, bra, fantastisk, underbar, galet,  räcker inte till. Han var magnifik! Jag fick jobba mycket med att hitta ett ärligt stöd i skritten, och från skritten hitta mer "elektricitet" i honom. Därefter blev det ett flertal skritt-galopp-skritt övergångar. Dessa övergångar gjorde sitt, för wooow vilket fin och bärig galopp han fick. Jag fick tänka bakdelsvändningar i galoppen för att få ihop honom mer, och visst fick jag det. Det blev även några fina och bra travlängningar, där Hasse fick mig att lägga honom till mer stöd och då hängde hela Fabbes kropp med - Rygg, bakben och front. Jag känner mig fortfarande lyrisk när jag tänker på hur fin han var, just så som man vill känna sig efter ett ridpass. 
 
Och nu till varför det blev intensivträning för mig... 30 min efter jag var klar med Fabbe, skrittat av honom, stretchat och borstat, satt jag på Theos rygg. I söndags var Theo på allt annat än bra humör. Att gå fram var jobbigt, samling gick bra när jag inte ville, hoppa och studsa var mycket enklare än att gå rakt fram, ta högersidan fanns det inte en chans till att han ens tänkte göra. Efter att jag hade försökt ett tag fick Hasse hoppa upp och rida igenom Theo. När jag väl fick hoppa upp igen hade han fått igenom honom. Vet ni vad? Då kändes Theo fin. Såpass fin att jag fick visa upp fina byten upp till var 3:e. Kul kul! =)  Ibland är det lite jobbigt att ha en humörshäst. Från att i torsdags ha gått som en gud och var med på noterna, till i söndags då han inte ville göra annat än att stå i stallgången och bli kliad. Och nu skämtar jag inte, det är det bästa han vet. Förutom att stå i centrum, det gillar han också. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0