Jag har lyckats få riktiga mördarbaciller. Snacka om att jag har legat utslagen (och fortfarande är). Inte okej. Verkligen INTE OKEJ. Inte okej. 

 

Jag pratade med min (gamle) vän Elin idag. Vi satt och filosoferade om hur våra liv skulle se ut när vi blev äldre. Haha. Det är ju svårt att säga hur livet kommer att vara om ett par år. Självklart hoppas man på det bästa. Jag hoppas självklart på att jag kommer vara oberoende av pengar. Bo på en stor och fin gård, med ridhus och stall. I stallet kommer den enbart finnas fina hästar och min lilla Theodor. Självklart kommer även resterande av stallgänget bo på gården och vara i stallet varje dag. Även du Martina ;) 

 

Solen kommer alltid att skina över min gård, och det kommer alltid vara sommar. Förutom de dagar då Zickan vill ut och köra med lassemaja. Då får det vara vinter i ett par timmar. Sen kommer det alltid vara fåglar som flyger omkring och kvittrar. Och mössen i stallet dom är experter på att sy fina klänningar till oss som vi kan ha när vi ska gå på olika galor. För det kommer hända väääldigt ofta. 

 

Det låter inte så tokigt va? 

 

Vi får helt enkelt se om det händer om ett par år! =)