Tisdagen den 20 maj runt 19,00 fick jag ett samtal på min iphone från Helena. Hon brast ut glatt att det strilade mjölk från Farba och att det verkade på henne som om det var dags för fölning. Så hon tyckte att det var dags för oss två att bli sambos, och jag var absolut inte sen med att tacka ja till det. 

 

Jag hade inte tid med att åka hem och hämta kläder, tandborse eller andra hygienartiklar. Jag ville ju direkt till Farba för att vakta och invänta underverket som jag har väntat på i flera flera månader. Farba däremot stod lugnt, åt lite hö och kliad svans lite då och då. Runt 23 gick jag och Helena och la oss för att vakta Farba från sovrummet och tvn. Ljudet på högsta volym, och då menar jag att vi t.om hörde myggor och spindlarna som flög och kröp omkring i stallet, och väcklarklockan ringande var 10 minut. Vad klockan var när vi väl fick sätta oss upp i sängen och inse att det var dags för fölning har jag ingen aning om. Plötligt hörde vi ett kissljud, ett väldigt långt sådant, sen kom även ännu ett kissljud. Vattnet hade gått för Farba. Upp och fort på med kläderna, och snabbare än Usain Bolt var vi ute i stallet. Det som hände där emellan och att fölis var ute gick på ca 2 min för mig. Men tydligen tog det ca 25 min och jag, Helena och hennes man Lennart fick hjälpa Farba att dra ut fölisen. Fölisen (som ännu inte har fått ett namn) var ett fint stort fuxsto! Vi som hela tiden har trott att det skulle vara en hingst! 

 

Allt har sen tisdagsnatten flytit på bra. Hon har ätit som en häst, bajsat, kissat och sprallat runt i hagen. Lärt sig ligga, kliva upp, hur man kliar sig med bakbenen och börjat förstå att man ska böja på huvudet som morsan för att äta gräs. Men det där vart hon ska göra av med sina långa ben har hon inte kommit på ännu. Som ni märker är jag värsta hönsmamman. Jag knäpper kort hela tiden, skrattar, ler och känner mig fånigt glad hela tiden när jag kollar på fölisen. Så vänner som har barn, jag tror jag anar hur ni känner er. Heheheehehehehehehe. 

 

Fölisen har världens längsta ben och är stor. Så vi alla säger att jag har fått mig en ny Theo. Vi får vackert vänta ett par år innan det visar sig hur stor hon blir. Bara hon håller sig inom Theos mankhöjd, högre än så känns väldigt stort. Eller vad säger ni? ;) 

 

 

Zickan fotograderade oss i torsdags. Visst är hon stor och fin? =) Och namnförslag mottages gärna! Det måste börja på Fa ... =)