Förra helgens meeting var knappast någon succé för mig och Theo. Han var så spänd och tyckte att det var tråkigt och dumt att lämna ett underlag för att ett par sekunder senare försöka trava runt och vara fin på ett annat underlag. Det blev pannkaka helt enkelt. Ibland blir det så, för oss två blir det oftast så. Men vad gör det när han i mina ögon är världens finaste och den mest fantastiska hästen som finns i hela världen - Inget. Så, nu blir det lite trimmning och träning hemma, det är ju det vi två är bäst på. 

 

Men visst är han fin? Min finaste finaste Theo.