Igår fick lilla Faida, för första gången i sitt liv åka transport. Det var inte så jätte populärt att kliva upp och gå in i en stor låda liksom. Men Helena fick sig ett redigt träningspass och lyckades lyfta in Faida i transporten. Själv stod jag och höll i Farba, lugnt stilla och i ro i transporten. Det gick bra att transportera de få milen vi körde, och när vi var framme släpptes Farba och Faida ihop med ett gäng på 4 hästar. Det blev fullfart i hagen, och de alla sprang runt på en stor gigantisk yta. Tänk vad härligt det är när man släpper hästarna på bete. Vilken frihet att få komma ut i en stor hage och få tillgång till mat dygnet runt, ja för hästarna. Mitt mammahjärta blöder lite, eftersom nu blir det inte fölmys varje dag, utan det blir nog ca 1 gång i veckan istället. Jag tror nog att det är bara jag som tycker att det är tråkigt. Lilla Faida har nämligen fått sig en kompis som bara är ett par veckor äldre än henne. Jag tror ärligt att hon uppskattar det andra fölet mer än mig ...