Efter regn kommer solsken
Theo min Theo. Fantastiska stora häst. Envis, vacker och bestämd som få. Om han inte vill, då går det inte. Men det har jag, mina vänner och min tränare konstanterat för länge sedan. Han har de senaste månaderna gått som en klocka. Tickat på framåt utan några konstigheter. Bockat på huvudet, tackat och gått framåt. Men i torsdags var det dags för lite rappakalja och luftkonster. Ni förstår, att gå rakt, jämnt stöd på båda tyglarna, jämn bakifrån, in i inramningen kan ibland bli för mycket när man som Theo har lite för mycket bollar som flyger omkring i hjärnan. För att försöka se det positiva med att vi fick ägna en träning åt en sådan simpel sak som att gå fram, rakt och jämn är att jag fick hjälp med att lösa problemet. Jag hade min duktiga tränare som hjälpte mig att korrigera och lugna ner bollarna som flög omkring i hjärnan på Theo. Innan vi avslutade gick han bra, och var "med mig igen". Knasbollen min!
Trots att vi inte riktigt hade samma åsikter i torsdag blev han självklart behandlad som en kung. I fredags fick han laserbehandling, fräsch och fin som han var i kroppen var det enbart i förebyggande syfte. Som min laserman Carl-Uno säger så är det den viktigaste behandlingen. Innan skador, inflammationer och ömheter uppstår.
Men efter regn kommer solsken. Efter pannkaka kommer Grand Prix. Typ. I söndags var Theo helt galet fin. Det fanns inga som helst tendenser till luftkoster. Han gick framåt och jobbade på, med mig. Vi jobbade mycket med framåtbjudningen, små små hjälper som öppnar upp honom och får honom att bjuda framåt. Jätte svårt för mig som ryttare att känna av och hitta rätt läge. Men när jag väl gjorde det susade han fram i en trav som hade fått Valegro att blekna. Hehe. Inte riktigt, men det var riktigt bra för att vara Theo. Han blev så lösgjord över skuldrorna, fick mer "knän" i traven, att jag skymtade benlindorna från hästryggen. Mmmmh =) Efter travarbetet avslutade vi med galopp. Att galoppera på Theo är bättre än en dag på stranden. Välbalanserad, bärig och fin, så som en galopp ska vara. Vi tränade på att få till rakare och luftigare byten. Rakare för att få honom att byta jämnt genom kroppen, och automatiskt blir det ännu luftigare byten. Vi provade även på några piruetter i högervarvet. Som vanligt blir de bra, när jag gör rätt. Sitter tillbaka, samlar galoppen, vänder och knackar in honom utifrån. Det är så mycket att hålla reda på. Rätt hjälper, rätt korrigering vid exakt rätt tidpunkt. Phuu, att vi ryttare klarar av allt det är imponerande, eller hur?! ;)
Så, som sagt. Det började pannkaka, men slutade riktigt bra. Tur att jag hade Hasse som kunde hjälpa till att korrigera och hjälpa oss vidare. Nu har vi fått nya hjälpmedel och tips som jag kommer att ta med mig. SÅ galet tacksam över att jag har dig som hjälper och engagerar dig så mycket Hasse. Som vanligt är du bäst!!
Kommentarer
Trackback
