Det kändes bra


Här nere händer det saker hela tiden. Att få tid över till bloggningen är nästintill omöjligt. Men kul har jag. Dessutom trivs jag som fisken i vattnet när det är fullfart hela tiden. 

Årets första starter är nu gjorda. I måndags gjorde Fabbe sin debut här nere. Mer om den tar jag i ett annat inlägg. Theo har också även denna vecka, igår, gjort årets första tävling. Bortskämd (som man är för tillfället) var Theos tävling på anläggningen vi står. Skönt att slippa delen att lasta och köra. Gårdagens första klass var en MSVC:1. Vi hade en bra och lugn framridning. Mycket skrittjobb, flytta bogarna, vända och framåt. Red bara några få öppnor, slutor och ett par skritt-galopp övergångar innan start. Alltså vi fick till en bra och välplanerad framridning. Inne på tävlingsbanan skötte sig Theo galant. Så duktig och så fin... Däremot gjorde jag några få missar, jag skulle haft honom mer i inramningen på uppridningen, en öppna pch sluta blev lite vingliga och även en travökning (som domaren tyckte var bra) blev halvdant. Jag gick ifrån ridhuset och tävlingsbanan med ett leende och var tooknöjd över min fina duktiga häst! Men sen har vi baksidan med en bedömningssport. Domaren totalsågade allt vi hade gjort på banan. Inget var riktigt bra. Och att starta direkt efter Hingsten Highcruiser gjorde saken knappast bättre. Såga såga... 

Känslan var iallafall mycket mycket bra! 20:52 startade jag gårdagens sista klass MSVB:4. Hade ungefär liknade upplägg på framridningen men det blev lite mer galoppjobb. Men däremot gick det inte lika bra som i MSVC:1... Antagligen fick han tungan mellan bridongbettet och stången. Han blev så tom inne på banan. Det gick inte få fram honom, och det gick verkligen inte få tillbaka honom heller. Väldigt väldigt orolig i munnen... Men trots hopp och oroligheter tog vi oss runt banan. Konstigt, trots bett & mun omständigheter tyckte domaren att han gjorde fina byten och travökningar. Tänk om han då inte hade haft tungan i kläm?! Jag fick som kommentar: En häst som kan och är fin, men som idag såg orolig ut i munnen. Hon slog liksom huvudet på spiken med den kommentaren! 

Nya tag! Och det känns lovande, trots en nedbedömning och munproblem. 






Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0