Oftast är jag väldigt stolt, glad och nöjd över min fina Theo. Så som att jag kan åka iväg, helt själv och genomföra ett meeting. Han står snällt i boxen, är lugn, stressar inte upp sig, lastar sig snällt och är världens lättsammaste lilla pålle gör att mitt hjärta slår ett par extra slag för honom. 

 

Men så ibland snurrar hans hjärna till det lite. Resultatet av det blir pannkaka. Speciellt när man är inne och försöker prestera det bästa man kan för en kritisk domare. Sen ska jag inte säga att det bara är hans hjärna som snurrar ibland, utan även min kan göra det. Har ni hört om ordspråket - Lika barn leker bäst. Jag antar att jag och Theo är rätt lika, det är väl därför vi tycker om varandra så mycket. Det är väl därför vi är så bra tillsammans, när vi är fokuserade.. ;) 

 

Som ni förstår så gick inte tävlingen som en glans i helgen. Utan vi hade lite problem vid vissa moment. Hehe. Men skam den som ger sig. Allt man gör, presterar, misslyckas med är en erfarenhet rikare. Så nu blir det mer träning, där det gäller perfektion i varje rörelse och under varje ridpass.