Plötsligt händer det
I morgon sticker jag iväg på en kortare resa. Det ska bli skönt, men ja, samtidigt tråkigt att lämna hästarna och Isa hemma. Hur ska man liksom klara sig utan dem i flera dagar?!
Som vanligt när jag flänger runt tar Zickan hand om min ögonsten Theo. Idag så hoppade hon upp och red ett par minuter för att känna på "nya Theo". Däremot vet jag inte om hon gillade det hon kände med tanke på att hon brast ut och sa - Men så stor han är! Jag vill ju hellre rida på Higher" Heheee.
Jag är långt ifrån pedagogisk när Zickan rider för mig. Jag hummar, försöker säga något och så knyter tungan sig. Men idag hände något som aldrig hänt förut. Jag lyckades förklara hur hon skulle göra en bakdelsvändning och hur hjälperna fungerade i rörelsen. Jag tror nog att vi båda blev lika chockade. Så enligt mig är det bäst att sluta när man ligger på topp så därför fick hon rida runt, och det enda jag sa var att hitta känslan och lita på den. Bra ridlärare!! ;)
Hur gick Theo idag då? Efter gårdagens superpass med massa piruettarbete var han väldigt mör och lite stel. Antar att han hade träningsvärk. Så därför blir det laserbehandling för honom någon dag framöver. Så han blir mjuk och fräsch i kroppen igen. Något bortskämd..
Bilder på Zickan och Theodor från idag. Jooo. En sak till. Zickan har alltid gnällt på att jag rider med korta stigläder, men vet ni vad? Idag så fick hon korta dem ett hål, för hon tyckte att dom var på toook för långa!



Kommentarer
Trackback