Efter att ha glidit fram som värsta stekaren genom halva Sverige är jag dödstrött. Att det skulle vara så jobbigt att glida fram i 75 mil, sitta i bilköer och köra stadstrafik som värsta 08:an trodde jag inte. 

 

Turen hit har flutit på så bra. Theo har skött sig som en gud, bortsett från de första tre milen. Fast, han blev ju mutad ett par ggr under vägen med betforvatten, morötter och äpplen vilket han mer än gärna mumsade i sig. 

 

Nu ska jag slänga mig i sängen och förhoppningsvis vakna pigg och alert i morgon. 

 

Bye bye söta kompisar!!