Äntligen!

 
Äntligen efter 4 veckor fick jag umgås med min älskade Zickan! Ååååh så mycket jag har saknat henne. 
 
Jag hann dock med mycket innan hon anlände till stallet. Bl.a. Släppa ut pållarna och rida Fabbe. Fabbe blev såklart överlycklig att se mig, sket totalt i höet och gnäggade. Eller det var just det jag hade förväntat mig. Istället blev han livrädd när jag överlyckligt kikade in i boxen och sa kärleksfullt - heeej! ....
 
Efter en tur ute i skogen på Fabbe stack jag tillbaka till Theo, och i väntan på Zickan passade jag på att sola/sova i Theos hage. Så därför har jag blivit rööööd i facet. Heehee. 
 
När Zickan kom blev det ett dressyrpass på planen - barbacka. Konstigt nog var Theo väldigt fin och medgörlig idag. Så pass att jag lurade upp Zickan på honom som piffade, puffade pch galopperade barbacka! Mm, har ni hört ordspråket man blir som man umgås? ;) 
 
Dagen avslutades med middag och vin hos Zickan. Helt klart bästa dagen på länge! 
 
Bildbevis på Theo och Zickan : 
 
 


Kommentarer
Anonym

Man kan ju nästan se skräcken i mina ögon!!!! Men rädslor är till för att övervinnas...

2013-06-30 @ 22:40:24


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0