Snacka om att jag har varit och fortfarande är i sjunde himlen. Kan man annat än att älska hästar och ridning när allt bara flyter på så himla bra just nu? Helt klart balsam för själen. 

 

Jag vet att jag har sagt det förut, och ni kan förvänta er att jag kommer säga det tiomiljonerfyrahundratrettionio gånger till. Men ååh vad Hasse är bra och duktig. Alltså efter lektionen har det släppt så mycket och vi har äntligen börjat tagit ett par steg framåt i utvecklingen igen. Just nu känns det som om vi inte har några större bekymmer alls. Om jag ber om piaff, så gör han piaff, om jag ber om ett par steg i passage, så gör han passage, om jag ber om en sådan simpel men ack så svår sak som att skritta genom kroppen så gör han det. Det är ju underbart när man har hästen med sig och inte emot sig. Att man inte behöver använda pisk och sjulånga sporrar för att lyckas få till piaff, passage, byten, öppnor, slutor, skänkelvikningar. Det är härligt att ha en häst med en egen framåtbjudning och som är positiv till arbete! :) Fyfarao vad jobbigt det annars hade varit. Då hade jag nog varit helt dyngsur i svett och totalt utmattad efter varje ridpass. Eller så hade jag blivit värsta slimmad och vältränad  ;) 

 

Som ni förstår är Theo värd mer än alla jordens diamanter just nu. Eller?! Haha, klart han är! :)