Nu äntligen har snön börjat tina bort. Det är svårt att tro att hagstolpen faktiskt är högre än 10 cm.. På vissa ställen gick snön nämligen upp hela vägen till övertråden.. 😅😅 Än så länge är hagarna faktiskt ok. Hoppas hoppas att de inte blir så leriga som de var i höstas.. Däremot så åker jag och hästarna iväg på ett längre äventyr i maj - juni, så de slipper den lerigaste tiden i hagen iaf.. 

Återkommer om äventyret 😜 

Lyssna på det här. 

Faida lastade sig själv, stod blickstilla i transporten i 60 mil, lastade ur sig själv, klev ini ett nytt stall där hon åt mat och drack vatten direkt - lugnt och sansat. Hon hade spralliga ben dagen efter den långa resan. Det visade hon nämligen redan innan träningen. Att stå stilla in en uppbindningsplats, på ett nytt ställe var svårt.  Det är tom svårt hemma. De spralliga benen var fortfarande spralliga på träningen. Ojojoj var pigg hon var, ojojojojoj vad fin hon var! Vi jobbade mycket med rakrikting, skritten och att kunna öka traven. Att Faida dessutom sprang lika fint och bra och skötte sig ypperligt alla 3 dagar är ju inte pjåkigt 👌🏻 

VISST BLIR NI IMPAD? 😍 Det blir jag. Fina fina Faida. 

Nästa års investering har vi här.. (eller inte😅)

208.400 kr. 208.400kr. Tvåhundraåttatusenfyrahundrakronor. Det är mycket pengar. Väldigt mycket. Men, wow vilket släp. Jag råkade låna ett när jag och hästarna åkte till Umeå. Det var väldigt dumt gjort av mig. Nu vill jag egentligen inte köra hästarna i något annat släp. Släpet gick som på rosa moln fram, mjukt och fint. Hästarna stod lugnt och tryggt där inne. Exakt så som man vill att det ska vara. 

Jag ska bara vinna på triss. Eller lotto. Eller Bingolotto. Efter det blir det en ny hästtransport 💪🏼 

 

I lördags klockan 9:30 styrde Pappa bilen mot Umeå Ryttarförening. Jag satt bredvid och var passagerarförare, ni vet en sån som kommenterar allt "du kör för fort, det kommer trafikljus, det är grönt, akta renen" 🙄😂 Mamma däremot fick sitta i baksätet och sköta fikakorgen, perfekt fördelning 👌🏻 30 mil senare så svängde vi in på Umeå Ryttarförenings anläggning, vilken anläggning det är! Stor och fin, för stor så det är nästan så att man går vilse där. 

 

Först ut ur boxen var Faida, hon fick joggas runt i ridhuset och känna av känslan att vara i hetluften. Vilket hon gillade. Hon traskade runt glatt bland yra hästar och ryttare. Esparado var däremot först ut på tävlingsbanan, vi startade en LA:3 som "uppvärmningsklass". Han klev in på dressyrbanan och ägde den, vilken häst och vilken härlig känsla jag hade igenom hela programmet. Resultatet blev 69,28% och en blå/gul rosett. Inför klass 2, som var MSVC:1 så räknade jag ut att det skulle räcka med en kort framridning. Trots det så kändes Esparado något trött och matt inne på banan, vi fick några små missar men känslan var ändå bra. Vilket domaren också höll med om, vi hade allt från 4-8:or, men med tio 8:or i programmet så gör det inte så mycket med några låga poäng, vi fick totalt 69,52% och det blev vinst även i MSVC:1. Lördagens tävlingar pågick fram tills sent på kvällen.Jag och Amanda åkte ifrån stallet strax efter 21:00 på lördag och var tillbaka i stallet strax efter 05:00 på söndagen. Det blev inte många timmar sömn, istället blev det några timmars skratt ihop med Amanda.

 

Först ut på söndagen var Faida, min lilla fina häst. Mitt hjärta smälter och min själ fylls med ro & glädje nu när jag tänker tillbaka på hur duktig hon var. Att hon som blott 4 år klarar av en framridning till en LC klass, där bara yra hästar och människor rider runt... Att hon sen klarar av att gå i en passage från framridningen in på tävlingsbanan.. Gå in och hålla sig inom dressyrstaketet, se blommor och bokstäver.. Utan att egentligen bry sig så mycket om det, WOW säger jag bara, vilken häst hon är! Däremot gillade hon inte domarbordet, så det gick VÄLDIGT trögt när jag skulle rida mot det, men det gick och det gör mig glad. Vi fick strax över 58%, och aldrig förr har jag varit mer nöjd över den %. Första tävlingen och hon skötte sig så bra. 

 

Esparado gick en MSVC:1 igen på söndagen, det var ett jämnare program men känslan var inte riktigt där. Tråkigt nog fick vi två stora missar i de enkla bytena, som vi annars gör bra. Resultet blev dock endå 68,57% och även där blev det en 1:a plats! 3 starter 3 vinster, så nöjd över honom och detta var bara hans 3:e tävling någonsin.   

 

VILKEN HELG OCH VILKA HÄSTAR JAG HAR😍

Jag har bara ynka 8% batteri kvar och jag är utan laddare. Därav blir det inte mer skrivet än så här idag. Hörs hej! 

I morgon är det sista träningspasset. Tråkigt men hittills känner jag mig riktigt nöjd över Espans framsteg, och mina egna. För visst är det så att vi utvecklas ihop. Lär oss nya saker, ahaaa-upplevelser och får träningsvärk... 😂

 Att kunna och våga ta hjälp är något som alltid gynnas i framtiden, synd för mig att Katrine bor 120 mil ifrån mig. Annars hade hon varit tvungen att trava runt på Espan flera dagar i veckan 😉 

Jag tänkte att Mikaela får hoppa det hon vill, det räcker om jag hoppar ett räcke eller kryss några gånger.. Men icke! Mikaela jagade på mig ich tvingade mig att hoppa - mycket! Så kul det var! Faida hade öronen spikrakt framåt och sög mot hindren. Så nu är vi båda taggade på att fortsätta hoppa, för det var så kul! 😀 

Men. Jag har som sagt inte tävlat på läääänge. De senaste åren har jag tävlat andras hästar och då användes hästens egna utrustning, dvs vita schabrak, benskydd mm. Så i fredags sprang jag runt och försökte hitta min egna tävlingsutrustning, vilket var lättare sagt än hittat.. Nu blir det shopping, för min & hästarnas tävlingsgarderob behöver uppdateras! 

Till tävlingen då. Dagen började med lite kaos. Min hästskötare hade blivit matförgiftad på fredagkvällen och mådde pyton, jag råkade knäcka mitt bankkort och jag räknade fel på starttiden, blev stressad och trodde att jag bara skulle ha 65 min på mig att fixa allt när jag kom fram till tävlingsplatsen. Tävla skulle jag göra, så jag lastade och tänkte att det får väl gå hur som helst. Esparado som för övrigt har noll erfarenhet av att tävla tog det hela med ro. Jag kunde lasta ur själv, Linda av benlindor, borsta och sadla, helt själv. Tack vare longerlina, oooo vad jag älskar longerlinor💕 

Inne på banan fick han lite scenskräck och tyckte att bokstäverna, domarbordet och den farliga fläcken i sargen var läskigt. Men vilken stjärna han var! Trots det läskiga gick han och gjorde sitt bästa. Förutom i början av programmet, då attackerade fläcken så han var tvungen att kasta sig 😂 Med lite mer rutin kommer det att bli så bra. Debuten blev helt klart mer än godkänt, 65.9% så vi rundar väl upp till 66% 😉 

Det var kärlek vid första ridturen. Positiv, framåt och glad. Tre trevliga gångarter och med ett register där det känns enkelt att både länga och korta. Och med en liten räv bakom örat. Men den där räven har jag lyckats kontrollera rätt så bra 😉  

Han är långt ifrån rutinerad när det gäller livet som tävlingshäst. Långt ifrån fullärd när det gäller utbildningsnivån. Jag tänker att vi istället har mycket att lära, och hittills har vi faktiskt hunnit lära oss en hel del. Trots diverse onödiga sprickor i griffelben & spark-skador.. 🙈😅 

VISST ÄR HAN SOCKERSÖT? 😍

Nu är vi igång med löshoppningen igen. Faida tycker att det är lattjo lajban att löshoppa. Första gången vi löshoppade i år,  så sprang hon runt runt och hoppade varv på varv. Igår när vi  löshoppade hade hon dock liknande förväntningar och var mer vild än tam 😅 Hon tog tom hindren åt fel håll. Jajamen, hon vägrade stå stilla och beslöt sig för att fortsätta hoppa. Det är lite svårt att styra över  Fröken fuxmärr ibland.. 😜 Tillslut hade hennes glädjerus lagt sig, och då hoppade och fint och lugnt. Film finns på instagram. 

I morgon ska mina hästar få en extra lång rykt och en eller två pussar extra 💕